Fiskbullar fiskbullar, ge mig lite fiskbullar...

Det finns mat som man trodde att man hatade. Oftast för att man har fått äta en annan variant av dem som inte är mat egentligen. Jag tänker på skolans tomatsoppa. Eller fiskbullar på burk. Eller vaniljkräm på påse. Sen när man växer upp inser man att dessa har sina motsvariheter i riktiga livet och där är de jättegoda.

Idag har turen kommit till hemgjorda fiskbullar, en rätt jag inte ens visste fanns som hemgjord. Så här glad blir man av det:


Och jag lovar att himmelskt goda dofter spred sig i min lilla etta när jag kokade samman morötter, purjolök, vitpeppear och vin. Och ingen selleri, för det gillar vi inte. Sen koka fisken i det, smeta ihop det med potatismos och steka i rundliga mängder smör, det är klart det blir gott!

Såsen däremot är jag lite betänksam över. Egengjord buljong smäller ju högt på himlen. Dock så såg jag inte att man skulle reda av den på nåt sätt. Det blev alltså en ytterst välsmakande men väldigt plaskig sås. Inget ont i det, jag hällde upp det som en såsspegel på tallriken (minus spegelfunktionen för den var inte så blank).


Riktigt god lunch!
Notera också hur jag på winendine-vis har börjat luta tallrikarna vid fotografering! Man lär så länge man lever.

På't igen bara!

Efter en av de sorgligaste valresultat jag har varit med om så var måndagen ganska deppig. Hade tänkt laga nåt gott då, men det kom liksom av sig. Istället stod jag med 600 andra på ett regnigt möllan och lyssnade på talare som hade dålig mikrofon och knappt hördes. Symboliskt nog.

Idag är det dock lite ljusare. Kan bero vädret, men jag känner att kom igen, snart är det val igen, bara 4 år kvar nu. Det här fixar vi! För att muntra upp mig själv lite så gjorde jag maten idag istället. Och det stod lammfärsbiffar på menyn. Egentligen har jag redan gjort det här en gång när mina föräldrar hälsade på, men då var det inte lammfärs. Det blev ganska väl emottaget i alla fall. Idag var det äkta lammfärs.


Tomaterna däremot hanns inte med (det är faktiskt en del att plugga på idéhistoria). Å andra sidan har sett att de dyker i andra recept i framtiden som jag tänkt göra. Så oroa er inte, det blir ugns-tomater nån gång.

Och det här blev fint. Jag kanske hade lite ojämna relationer av innehållet i biffarna då jag inte gjorde full sats och råkade dessutom ha ner lite av västerbottenosten från senast. Så här ser ni min uppmuntringsmiddag:

Och uppmuntringslunch imorgon. Och middag imorgon, det blev ganska många. Men det gillar vi!

Edit: ja, ni har väl alla sett bästa kommentaren till valet på plattan dagen efter!

Folkets park

Jag har seminarium idag. Mitt första. Satt och läste platons "Gästabudet" igår och försöker komma på smarta grejer att säga om denna lilla dialog. Den handlar om en massa män (såklart) som samlas för att supa. Och varje man som ligger runt bordet ska ge ett tal till kärleken. Det är uppenbart att ingen av dem varit kär för de lovordar kärleken högt och rent och strör superlativ runt sig. Hjälten Sokrates däremot vet givetvis vad han talar om och håller en flera sidor lång monolog.

Detta var min torsdag. För att klara tankarna lite så gick jag ut och fotade i folkets park på kvällen. Ni som var med på malmö by light-tiden känner igen stilen.

Dillstuvad potatis

Ok, det har varit mycket nytt och jag har inte hunnit laga nyskapande mat på länge utan det har blivit gamla godingar som hamburgare från frysdisken, enportionare och linssoppa. Idag var det dock dags och jag bestämde mig för ikea-klassikern lax med dillstuvad potatis. Winendine föreslog varmrökt lax, men det går inte. Det föråt jag mig nämligen på sommaren 2003 när jag jobbade som servitris och det var det billigaste på menyn och alltså det som helst serverades till personalen när kockarna inte orkade göra p-mat. Vilket var ganska ofta.
Jag valde gravad lax istället.

Det här påminner om hur jag gör mina vitsåser. Men brukar inte safea med att ta ut halva redningen. Det är ett smart drag, men idag behövde jag nästan allt i alla fall. Vispvispvisp. Och sen i med dillen (notera, färsk dill ;) och osten, i mitt fall västerbottenost.

Titta titta! Det blir bara extrema närbilder idag för jag har så stökigt i mitt kök så jag vill inte riskera att få med nåt runtomkring.

Anyway, potatis är svårt att koka så att det är "några minuter ifrån klar". Jag brukar pröva mig fram när den är klar, men då är det ju redan för sent liksom. Så här körde jag på 25 minuter blankt och det var lite för länge det.

Men i med det också. Och här ser vi resultatet.

Och det smakar... tja, ostsås med potatis i. Nä, jag skoja, men lite mer salt skulle det nog varit i. Och inte så kokt potatis. Men en härlig torsdagsmiddag.

Sunrise in Botan

Alla fotografer snackar ju om det fantastiska ljuset i gryningen och skymningen. Tänkte att jag måste testa det nån gång. Sagt och gjort, i morse ställdes klockan på fem och när solen gick upp var jag i Botaniska trädgården i Lund.

Jag tänkte slänga upp lite kort på mitt konto på fotosidan.se, men upptäckte nu att som icke-betalande medlem har man en kvot på endast 10 bilder. Snålt. Jag börjar tröttna på fotosidan. Hur svårt kan det va att knåpa ihop en egen.

Under tiden får ni titta på några blommor och blad här istället.

Plommonclafoutis

I min bekantskapskrets är det en ständig diskussion om pannkaka, våfflor mm är mat eller dessert. De flesta verkar tycka att det är dessert så länge det inte är fläsk i. Jag har endast hört det föga övertygande argumentet "men det är ju inte riktig mat".

I min familj däremot äter vi våfflor och plättar som lunch/middag. Och vi besudlar inte pannkaka med fläsk. Plommon däremot har vi aldrig testat. Överhuvudtaget var plommonclafoutis eller flognarde som wikipedia föredrar att kalla denna pannkaksliknande rätt helt obekant innan det kom upp på winendine. Därav googlingen. Men det verkar ju förhållandevis enkelt och jag räds inte att testa.

Så i med plommonen i en form. Eftersom jag bara körde halv sats blev det bara 3. Två gula och ett blårött.


Vackert. Sen lite ägg och mjölk och mjöl och smör och socker till en smet som naturligtvis klumpade sig. Skit i det, tänkte jag och hällde (efter lite mellan-fotande) över det över plommen.

Jag körde det i ganska prick 40 minuter i ugnen, det verkade liksom inte bli bättre än så. Och den var gud så snygg när jag tog ut den. Tyvärr hade den rasat ihop lite när jag hade mixtrat klart med alla skruvar på mitt nya stativ. Rookie. Så istället får ni en bild på den på fat.


Kan erkänna att detta är ganska dessertartad rätt, men eftersom det var lunchtid och den stod där och såg god ut så fick det bli lunchen. Sen fick jag i och för sig dåligt samvete över att jag har dålig mathållning och käkade en upptinad potatissoppa till dessert :)

Och ja, detta var kalasgott, pröva det.

Skolstart

När jag började matte 1998 så satt jag och antecknade frenetiskt i två timmar. Det var en rivstart. Nu, 12 år senare, satt jag snarare tillbakalutad och lyssnade på föreläsarens introduktion till ämnet. När föreläsningen var över hade jag skrivit en rad.

Strängt taget var jag kanske inte så avslappnad utan snarare utmattad, jag hade burit omkring på inte en, utan två kassar med böcker på förmiddagen. Här ser ni hela högen:

Och det här är inte alla. Men vilka titlar, jag myser! Äpplet har jag lagt dit för det inte ska råda nån tvekan om att Kristianstadsgatan 13 numera är kunskapens hemvist. Jag har redan läst om försokraterna, Sokrates, Platon och Aristoteles i de fem översta böckerna. Jag ligger i och för sig lite före schemat då, men den käcka gamla projektledarfrasen ”du har ju hela helgen på dig” gäller inte här då jag ska ta en tur uppåt landet i helgen.

Naturligtvis är det lite roligt att upptäcka Lund igen också. Det är inte mycket nytt under solen, men lite. Till exempel så har 2-kronors-kaffet i automaterna nu blivit 3-kronors-kaffe. Dessutom så har de byggt om AF-borgen (minns faktiskt inte riktigt hur det såg ut innan, men inte så här iallafall) och nu är det en ljus lässal med café där nere. Hur fint som helst.



Så, nu har jag inte tid att blogga längre, nu är det tillbaka till böckerna som riktig student.

Studentlunch

Jag är ganska upptagen nu för tiden, då jag blivit studerande igen (mer om det i en alldeles egen post, jag förstår ju att det är många av er som vill veta hur det går i divans fortsatta liv). Men mat måste man ju ha och jag har länge kikat på denna lunch. En schnizel alltså. Jag kan lika gärna bekänna på en gång att jag inte hittade nåt kalvkött och idag var inte dagen att springa runt i massa affärer att leta.

För er som bor längre bort kan jag berätta att det har brunnit i videobutiken vid min ICA. Detta gör att ICA är stängt av rökskador och naturligtvis går alla kunder till stora ICA (s.förstadsgatan). Men stora ICA är inte så stort som det tror utan köerna gick genom hela affären (I am not kidding you) ända bort till köttdisken. Så kalvköttet är förlåtet.

Persiljan och salladslöken köptes på torget. Det är ju trist att man måste köpa ungefär ett kilo persilja för sin lilla smörklump.


Å andra sidan, så var det smöret som gjorde hela den här rätten. Så gott smör! Klipp ut receptet och klistra in i din privata receptpärm.

Min potatissallad smakade en aning mycket (läs "bara") citron, det är ju så svårt när det bara står måttangivelser på en av ingredienserna. Det blir så relationslöst.

Köttet då till sist. Dubbelpanering var en ny grej för mig, lite lyx sådär. Men det blev väldigt bra till slut och inte alls svårt att steka med exakta värmeangivelser.
Så fint!