Höstens sista svamp

Som sagt var, november går snabbt. Tid är som pengar, man tycker att man har rätt mycket av dem men sen rinner det mellan fingrarna på en och man vet inte riktigt vart det tog vägen. Nu har jag dock tenta imorgon och alla som har tentapluggat nån gång vet väl hur mycket annat man kommer på att man vill göra just då. Idag blev det friterad torsk med svamp och polenta som gjordes, mitt i pluggningen.

Anledningen till att det har dragit ut lite på tiden med denna rätten är att jag inte hittat rätt svamp. Taggsvamp och karljohan liksom... för mig blev det istället trattkantarell, champinjon och polsk skogssvamp. Den sista var ganska seg och inte alls så god som man skulle kunna tro att svamp från polen är.

Fritering har inte hänt så ofta i mitt kök. Så mycket så att jag fick fundera lite på vad man skulle fritera i. Min ärvda glöggkastrull kändes lämplig för ändamålet, jag tror att den har tjock botten om det hjälper nåt. Winendine skrev att det skulle bubbla när man slängde i persiljan, och som det bubblade och fräste! Här har det precis lugnat ner sig lite.


Och sen polentan, den var ju fantastiskt trevlig. Som mannagrynsgröt (och det säger jag som nåt positivt) fast med smak på, mycket gott. Det knepiga med denna rätten var att få allt klart samtidigt. Det är ju bra om alla delar på tallriken är varma när man ska äta och på bilden nedan hade svampen blivit kall sedan länge. Men det syns ju inte på fotot.

Så, övar vi lite på simultankapaciteten och dessutom har taggsvamp och karljohan istället blir detta en kalasrätt!