På begäran

som cinemateket kallar sina filmer som önskas fram av besökarna. Jag vill ju inte vara sämre.

Som sagt, det var kallt, det tyckte både kamerabatteriet och jag. Kuriosa om snöängeln är att dimman konstruerades genom andning på linsen. Jag hade en idé om att det skulle se lite drömskt ut, som att ängeln kom fram ur dimman. Det funkade inte helt.

Ute bra men inne bäst

Idag var det så mycket snöstorm i Malmö att det var nära att man gick vilse för att man inte såg husväggarna. Min kamera som var med ute på promenaden fick ett av sina hittills kraftigaste vädertest. Men den hostade och spottade och fixade biffen. Den vräkande snön gav ett trolskt intryck på kyrkogården och jag hoppade nästan till när jag stötte på en gammal gumma vid en grav med färska översnöade blommor. Hon tänder lugnt en cigg och börjar prata med mig på valfritt språk. Jag svarar artigt på svenska nåt om vädret eftersom jag som god svensk antar att det är det man pratar med främlingar om. Hon gestikulerar och jag nickar. Sen tog jag ett kort och knatade vidare.

Det var ganska skönt att komma hem och laga mat när man väl fått sin dagsdos med luft. Idag skulle det bli stora grejer; oxrullader med cider och salvia-sås. Minsann.


Köttet hade en massa gottig ost i sig, som skulle rullas in. En större delmängd av den osten letade sig senare ut i stekpannan, det vet jag inte hur man ska undvika. Kanske ska man inte rulla dem bara utan göra verkliga knyten?

Såsen hade som sagt en massa gottig cider och salvia i sig, varav cidersmaken dominerade fullständigt. Men jag gillar ju cider. Och potatismos är ju alltid gott. Själv gillar jag när potatismos inte är för slätt för då blandar hjärnan ihop det med pulvermos och om det tycker vi inte. Så jag sparade moset lite halvstansat sådär.

Det var tajmingproblem även idag. Jag tror att de blir extra stora då jag står och fotar när jag borde hacka lök eller banka ut innanlår. Har inte riktigt kommit på hur jag ska ordna det där, det kan vara så att jag måste hyra in en assistent. Undrar om man kan ta det på RUT.

Här ser ni det bländande resultatet. Mycket, mycket gott!

Höstens sista svamp

Som sagt var, november går snabbt. Tid är som pengar, man tycker att man har rätt mycket av dem men sen rinner det mellan fingrarna på en och man vet inte riktigt vart det tog vägen. Nu har jag dock tenta imorgon och alla som har tentapluggat nån gång vet väl hur mycket annat man kommer på att man vill göra just då. Idag blev det friterad torsk med svamp och polenta som gjordes, mitt i pluggningen.

Anledningen till att det har dragit ut lite på tiden med denna rätten är att jag inte hittat rätt svamp. Taggsvamp och karljohan liksom... för mig blev det istället trattkantarell, champinjon och polsk skogssvamp. Den sista var ganska seg och inte alls så god som man skulle kunna tro att svamp från polen är.

Fritering har inte hänt så ofta i mitt kök. Så mycket så att jag fick fundera lite på vad man skulle fritera i. Min ärvda glöggkastrull kändes lämplig för ändamålet, jag tror att den har tjock botten om det hjälper nåt. Winendine skrev att det skulle bubbla när man slängde i persiljan, och som det bubblade och fräste! Här har det precis lugnat ner sig lite.


Och sen polentan, den var ju fantastiskt trevlig. Som mannagrynsgröt (och det säger jag som nåt positivt) fast med smak på, mycket gott. Det knepiga med denna rätten var att få allt klart samtidigt. Det är ju bra om alla delar på tallriken är varma när man ska äta och på bilden nedan hade svampen blivit kall sedan länge. Men det syns ju inte på fotot.

Så, övar vi lite på simultankapaciteten och dessutom har taggsvamp och karljohan istället blir detta en kalasrätt!

Strobist follower

Efter att ha självstuderat lite på strobist så blir jag rätt sugen på att fota stilleben. Strobist föreslog en frukt i en av sina övningar, jag valde västerbottenkrustad istället. One step above, så att säga.

Försvårande omständighet i sammanhanget är dock att jag inte har nån blixt. Inte ens nån stark lampa (men det ska snart vara åtgärdat), så kvällens belysning var en vanlig 60-wattare. Och lysrör.

Västerbottenkrustaden i sig var ganska enkel. Lite creme fraiche, lite västerbottenost, lite smör och lite rom. Sikrom i mitt fall eftersom löjrom inte fanns och winendine lovade att sikrom skulle gå lika bra.

Här ser vi krustaden penslas med smör. Jag är inte säker på varför detta skulle göras, men smör har ju aldrig gjort nåt äckligare. Sen i med ostmassa och efter en kylskåpsnedkylning hävde jag på lite rom.
Och nu blir det riktig matporr, kolla in:

Kanske hade det gått att få ut lite mer av bilden, jag ska se vad jag och min vän photoshop kan göra, men i stort är jag nöjd. Angående smaken är jag lite osäker på proportionerna ost-cayenne-rom. Men sån här mat ska ju ändå mest se häftig ut.

Long time no see

Jaha, och helt plötsligt har snart halva november gått och jag har inte ens kokat ett ägg. Tiden flyger fram. Sofi Oksanens "utrensning" som går som radioföljetong i P1 (otäck historia) är inne på nästa sista delen och i skolan har vi kommit fram till upplysingen med David Hume och Immanuel Kant (smått världsfrånvända killar).

November är sopptid och det är jordärtskocksoppa som vi ska göra. Med trattkantareller och lufttorkad skinka. Jordärtskockor har nån inneboende egenskap att precis allt som man gör med dem blir gott, det är en behjärtansvärd egenskap. Satte potatisen och skockorna på spisen och började sen gladeligen steka svamp och lök.

Trattkantareller alltså, ännu en ny bekantskap. Stekes i vitlök (bränn inte den, vi vet alla hur äckligt det är med bränd vitlök).
Och sen mixa ihop det, allt under lyssning av ovanstående radioföljetong.

Och det är faktiskt inte svårare än så, det här är en superb soppa! Och de vitlökstekta trattisarna var den formidabla pricken över i:et!
*pussar på alla fingertoppar och sprätter iväg pussen på dramatiskt kockvis*

Lästips

Jag har inte tid att laga mat nu. Det är resa till storstan i helgen. Men har ni tråkigt på jobbet kan ni under tiden kolla in den här sidan om motioner i riksdagen. Jag har naturligtvis inte källkollat den, men den är rolig. Happy reading!