Moules et frites at Kristianstadsgatan

För er som inte vet, jag har fått jobb i Stockholm. Detta är inte något som flertalet av min enorma läsarskara kommer att märka något av, vi har ju en strikt digital global relation. Men stora saker är alltså i görningen och från och med 1:a mars kommer winendine-wannaben ha sitt högkvarter i Fruängen istället för på Kristianstadsgatan. Det ska nog bli bra, jag har redan fått reda på att Fruängen har en fisk och delikatess-affär där jag kan spendera min lön när den behagar börja trilla in. Dagens musslor kunde jag dock inte vänta med, det såg ju så förbaskat gott ut på winendines bild.

Det är andra gången i mitt liv jag köper musslor i nät. Tanten på hemköp förmanade mig att inte knyta ihop plastpåsen för då skulle musslorna bli ledsna och i förlängningen även jag när jag ätit dem. Det skulle alltså bli nån belgisk variant, jag kokade musslorna i vin, vitlök, chalottenlök och kryddor.

Potatisen friterade jag lite nervöst. Man har ju hört så mycket om brinnande olja och det verkar ju onödigt att sätta eld på lägenheten så här på sluttampen. Kanske hade jag lite låg temperatur (trots att det fräste rätt bra om dem) för frittesen såg ganska bleka ut. Till sist vispade jag ihop aiolin. Det har man ju gjort förut vid det här laget.

Förväntningarna för denna rätt var ju skyhöga. Dels för winendines snygga bild och kommentar om hur enkelt det var, och dels för att jag faktiskt råkar älska musslor. Men mitt samlade betyg är nog att den här rätten gör sig bättre på restaurang och då menar jag egentligen vilken fisk-sylta som helst. Detta ligger givetvis helt på utförandet och inget alls på receptet, så jag uppmanar alla att prova själv.

Paris, je t'aime!

Och sen kom en välförtjänt semester i det kulinariska, kultiverade och chica Frankrike. Jag är numera några kilo tyngre, några tusen fattigare och lite lyckligare. Och ni, stackars människor som sitter hemma, vad vore jag om jag inte delade med mig av mina fantastiska upplevelser till er?

Vi landade hyffsat sent på tisdagkvällen och hittade vårt hotell på Paris sexgata, inklämt mellan en sexodrom och en sexshop. Men människan är anpassningsbar och snart kände vi oss som hemma när vi såg den röda sexodrom-skylten efter en lång dag på stan.

Första kvällen tog vi oss bara nerför gatan, men middagen var fin. Anka i confit för min del. Här är avslutningen.

"Hupphupp!" ropade vår servitör och klappade i händerna för att vi skulle akta våra ögonbryn innan han tuttade på. Spektakulärt!

En av höjdpunkterna var avsmakningsmenyn på Chateaubriand. Det här är förrätten, färska pilgrimmsmusslor med en massa goa grejer runtomkring (hann inte riktigt med på franskan där). Men för all del, den andra desserten som var av choklad fick mig nästan att lyfta från stolen av lycka även den.


En annan höjdpunkt var en fantastisk liten bistro som langade ut rustik mat och hade en hel vägg full med utmärkta viner. Bistron verkade ägas av två rara gubbar som serverade i kavaj och scarf. Här ser vi Ivan som sitter och myser i det längsta. Vi var kvar till sist.


Men man ska inte heller glömma våra fikor och frukostar. Fransmännen kan sina croissanter, det får man ge dem. Detta var vår första frukost när vi råkade ramla in på Amelie-caféet. Man hade lätt kunnat tro att det hade turistat till sig, men det var ingen annan som pratade engelska i alla fall. Det gällde för övrigt i princip hela Paris.


Ja, ni förstår ju att så här kan jag hålla på i evighet. Paris är en fantastisk stad, den ser ut som direkt ur en journalfilm från andra världskriget med sina gråvita hus och franska balkonger. Vi turistade naturligtvis också. Notre Dame, Champs-Élysées, Molin Rouge, Sacre coeur, Triumphbågen, Operan, Louvren... det finns så mycket. Det ryms inte att berätta om här, men som bonus kan ni få några extrabilder från min mobilkamera här nedan.

I'm a besserwisser, yes I am!

Jag vet nu vad det är för skillnad på marxism och leninism, jag vet vilka två postulat som ingår i den speciella relativitetsteorin (det borde jag iof redan ha vetat eftersom jag har läst fysik), jag vet vad Nietzsche sa om vilja och medlidande, jag har läst utdrag ur min favorit den mästerliga Mary Wollstonecraft, jag har hört otaliga lösningar på teodicé-problemet, jag har hört Pascals argumentation för tomrummet, jag kan Hegels flummiga teorier om världsanden som kom ridande in i Tyskland i form av Napoleon. Jag vet SÅ MYCKET nu när terminen är slut. Jag är stolt och glad och jag firar det med löksoppa.



Jag skivade sjukt mycket lök och vitlök. Under tiden stod jag och tuggade i mig mackor av det fantastiska surdegsbrödet med gruyèreost eftersom jag hade ett stort hål i magen. Åh, så gott!

Sen skulle löken mjukna i grytan ett tag. Hällde på vin och buljong och lät det koka in. Men själva grejen med den här soppan klargjorde sig när madeiran simmade ner. Som min gamle kompis och kollega Daniel skulle ha uttryckt det: det var som ett diskotek i smaklökarna! Under den sista kvarten kokning passade jag på att gratinera lyx-ostmackorna innan jag frisserade upp allt för fotografering.


Den här soppan får högsta betyg! Av både smaklökarna och plånboken.

Skinklindat

Parmalindat alltså. På mitt före detta jobb skulle det firas en gång, varpå en kille föreslog baconlindad gräddtårta. Vår VD hajade till lite, han var förmodligen inte familjär med konceptet att allt blir godare som baconlindat. Det är egentligen inte jag heller, men tesen är ju väl värd att prövas. Och parmalindat måste ju vara baconlindat delux. Så idag ska vi linda in kycklinglår.


Annat som blir godare skinklindat. Kanske.

Denna rätt gjorde sig praktiskt taget själv. De små lårfiléerna doppade sig glatt i salt och peppar och lade sig till rätta på skinkan. Några basilikablad singlade ner och lade sig ovanpå som täcken innan allt bäddades in i ugnen.

Till detta hade jag blomkålspuré, allt enligt recept. Som jag skrev i förra inlägget, allt blir gott som puré. Men man kan lätt bli lite misstänksam mot apelsin i en puré. Den uteslöts i den största delen av purén.


En fantastisk lunch. Och vår tes då? Jag råkade ju få tag på världens godaste skinka. Det är helt troligt att kycklingen blev godare av att lindas in i världens godaste skinka, men jag är skeptisk till att skinkan vann något på affären.

Musslor och purjolök

Julgodiset är uppätet, pepparkakorna på god väg (även kända som världen godaste pepparkakor) och ännu en nyårsafton har märkligt nog passerat utan att nån dog på möllan. Mig veterligt.
Så nu är vi på väg in i nästa år. Och det firar vi med smörstekta pilgrimmsmusslor med purjolökskräm.

Det är ju ganska mycket såna vita musslor på winendine så jag har några försök på mig att få dem bra. Denna gång brände jag på lite med värmen efter att förra försöket blev lite bleka.

Puréer och krämer är gott även om man är vuxen. Man kan nog i princip koka vad som helst och sen mixa det så blir det fantastiskt. Här var det alltså purjolök och ärter.

Så gott, en härlig aptitretare som man snabbt slafsade i sig!