Grindstugans kantarell-frittata

Jag har länge spanat in kantarellfrittatan nu, den som kallas för Grindstugans frittata. Jag vet inte vad Grindstugan är, men namnet bjuder in till fantasier om en sedan länge nedbrunnen herrgård där bara grindstugan finns kvar. Inte många visste om vad som hade hänt med herrgården, då den tidens postgång inte var mycket att lita på, utan kom färdandes långväga iallafall. Döm om deras sorg när den gamla herrgården var nerbrunnen till grunden. För att klara natten fick de ligga över i grindstugan för herrgården låg minst en dagsfärd från allt annat, så det var ingen tid att åka tillbaka samma dag. I grindstugan bjöds det också på frittata efter säsong och den olika gäster tyckte allra bäst om var kantarellfrittatan.

Eller?



Jag knäckte några ägg och började sen att putsa kantareller för glatta livet. Jag har mina åsikter om hur kantareller ska skäras, men det kunde jag besparat mig den här gången för allt försvann ju ner i äggstanningen så inget syntes längre.

Och medan regnet skvalade utanför puttrade min första frittata i stekpannan. Dock var den misstänkt lik en omelett och det har jag gjort förr. På eget bevåg la jag upp lite opretantiös sallad också, mest för att jag har hört att grönt är nyttigt.



Och voila!
Det stod på sidan att detta skulle vara 2 portioner, det är naturligtvis nys, det räckte precis till lunch till en person. Kantarell-lunch!