Konica c35

Mina föräldrar hittade en gammal Konica c35 från förra århundradet som de tänkte slänga. En fin liten fick-kamera där allt är automatiskt egentligen utom skärpan. Det skar lite i min kamerasjäl när jag såg den ligga i lådan på väg till östberga-sopen och jag tänkte att jag kan ju alltid peta i en rulle och kolla. Så det gjorde jag. Det gick bra i 12-13 bilder sen drog den inte fram längre.

Fint kanske det inte blev, men man kan inte säga annat än att bilderna har en viss personlighet. Här är några testbilder. Jag kan trots allt inte låta bli att tycka om den drömska suggestiva sistabilden som blev multiexponerad när rullen hakade upp sig.