Kalorier ut, kanelparfait in

"Vad har du för mål med träningen, man måste ha ett mål, du kanske vill gå ner i vikt? nähä inte det., du kanske vill bygga på mer muskler? nähänä. Bara ha roligt? Det är inget bra mål, det kan man ha var som helst, vi kan diskutera det där senare, du kan komma in senare i veckan, ska vi säga torsdag? Och då… vad heter du förresten? Eva, och då Eva, ropar du bara på din ängel, kan du säga mitt namn? Angel, Aaaang-hel, det är spanska, pratar du spanska? Jag kommer att vara här hela tiden när du är här, jag ringer dig om du inte varit här på ett tag, jag kommer att vinka när du går förbi receptionen, jag kommer att hälsa om jag träffar dig på krogen, för så. Bra. Är. Jag. Haha, det är bra Eva, jag ser ju att du är en bra tjej, jag ser ju att du vill träna, och bara för det ska du få 15% rabatt hos oss, det blir… det blir… ja, 0.85 gånger 550 i månaden, men det priset är BARA mellan dig och mig, det är bäst att vi stänger dörren medans vi pratar om det här för det kan jag ju inte ge alla, ska vi säga så’ra?"

Ja, jag har alltså blivit med gym-kort igen. Och om man gör sig av med kalorier måste man ju fylla på igen för att hålla formen. Därför har jag idag gjort en kanel-parfait och till den en sås med den beprövade smaksensationen lingon/kola.
Har i och för sig inte invigt mitt gymkort än, men det behövdes inte för idag fick jag min träning i alla fall i och med att jag inte äger nån elvisp. Först skulle äggulor vispas porösa, sen skulle grädde vispas tjockt, och sist skulle äggvitor vispas hårda. Och sist-sist skulle allt röras ihop.

Half way there, här har äggvitorna till höger just klarat det famous vända-på-skålen-tricket. Nu skulle det vändas ihop och sen frysas helt enkelt.

Efter middagen ställde jag mig och gjorde kola-såsen. Det var lite hetsigt, sockret blev så väldigt varmt att grädden gick upp i ett rökmoln när man hällde i den. Lingonen hittades i mina föräldrars frys, men är troligen ursprungligen från Dalarna. Inte så närproducerat, men väl ekologiskt.

Hörni, jag får be om ursäkt för bilden, den är tagen med min mobilkamera och jag lyckades inte få bilden att mellanlanda i datorn för styling utan den gick direkt till bloggen. Inte fixande och trixande för att få maten att se aptitlig ut alltså.

Det här var grejer! I början tyckte jag såsen smakade lite som det brända sockret som man fogar ihop pepparkakshus med. Men ihop med lingon och den söta parfaiten blommade den upp och mitt middag-sällskap tog två gånger. Det måste vara godkänt betyg.