Fiskbullar fiskbullar, ge mig lite fiskbullar...

Det finns mat som man trodde att man hatade. Oftast för att man har fått äta en annan variant av dem som inte är mat egentligen. Jag tänker på skolans tomatsoppa. Eller fiskbullar på burk. Eller vaniljkräm på påse. Sen när man växer upp inser man att dessa har sina motsvariheter i riktiga livet och där är de jättegoda.

Idag har turen kommit till hemgjorda fiskbullar, en rätt jag inte ens visste fanns som hemgjord. Så här glad blir man av det:


Och jag lovar att himmelskt goda dofter spred sig i min lilla etta när jag kokade samman morötter, purjolök, vitpeppear och vin. Och ingen selleri, för det gillar vi inte. Sen koka fisken i det, smeta ihop det med potatismos och steka i rundliga mängder smör, det är klart det blir gott!

Såsen däremot är jag lite betänksam över. Egengjord buljong smäller ju högt på himlen. Dock så såg jag inte att man skulle reda av den på nåt sätt. Det blev alltså en ytterst välsmakande men väldigt plaskig sås. Inget ont i det, jag hällde upp det som en såsspegel på tallriken (minus spegelfunktionen för den var inte så blank).


Riktigt god lunch!
Notera också hur jag på winendine-vis har börjat luta tallrikarna vid fotografering! Man lär så länge man lever.