Skinklindat

Parmalindat alltså. På mitt före detta jobb skulle det firas en gång, varpå en kille föreslog baconlindad gräddtårta. Vår VD hajade till lite, han var förmodligen inte familjär med konceptet att allt blir godare som baconlindat. Det är egentligen inte jag heller, men tesen är ju väl värd att prövas. Och parmalindat måste ju vara baconlindat delux. Så idag ska vi linda in kycklinglår.


Annat som blir godare skinklindat. Kanske.

Denna rätt gjorde sig praktiskt taget själv. De små lårfiléerna doppade sig glatt i salt och peppar och lade sig till rätta på skinkan. Några basilikablad singlade ner och lade sig ovanpå som täcken innan allt bäddades in i ugnen.

Till detta hade jag blomkålspuré, allt enligt recept. Som jag skrev i förra inlägget, allt blir gott som puré. Men man kan lätt bli lite misstänksam mot apelsin i en puré. Den uteslöts i den största delen av purén.


En fantastisk lunch. Och vår tes då? Jag råkade ju få tag på världens godaste skinka. Det är helt troligt att kycklingen blev godare av att lindas in i världens godaste skinka, men jag är skeptisk till att skinkan vann något på affären.