Bredbandsbolaget - en kärlekshistoria

Bredbandsbolaget alltså, sjukt snälla och hjälpsamma människor där, men blir det rätt? Icke. Ringer på måndagen och vill avsluta mitt abonnemang. Tjejen på andra sidan tråden anlägger en ledsen röst:
-Men varför då om jag får fråga?
Jag får en liten klump i magen och det känns som att göra slut med nån. När hon får höra att jag kan få det billigare från comhem på mitt nya ställe sänker hon raskt min månadsavgift till comhems. Jag är tveksam.
-Jag kan bjuda dig på flyttavgiften, skyndar hon sig att tillägga.
Jag är fortfarande tveksam. There are no such thing as free lunches så att säga. Så jag vill fortfarande säga upp mitt abonnemang. Då upplyser hon mig lite trotsigt om att det är ändå tre månaders uppsägningstid. Tre månader?! För att trycka på en knapp? Hela samtalet slutar med att jag stannar kvar hos bredbandsbolaget och dessutom har signat upp mig på deras ip-telefoni fr.o.m 1 mars. Köpt är man.

Men förhållanden funkar inte av sig själva, när man minst anar kan nåt bli fel och man måste jobba på det. I det här fallet slutade mitt fasta nummer att fungera. Jag ringer igen och undrar om detta. Blir lite skickad fram och tillbaka mellan kundtjänst och support. En kille, som för övrigt låter som att han är max 16, säger generöst att han kan avaktivera ip-telefonin fram till första mars. Snällt. Jag sticker ut och fikar med en kompis. Några timmar senare funkar ingenting. Inte internet, inte telefon. Trött försöker jag leta upp numret till kundtjänst igen (som jag borde kunna vid det här laget ) och kommer till teknisk support. Han har tonen av en lugn psykoterapeut som ska hjälpa mig och nu är vi på banan igen.

Vojne vojne, jag skyndar mig att blogga innan klåparna där inne snubblar på nån sladd igen. Idag blev det finfina lammkotletter med rotfruktsgratäng till lunch. Det var ju en del förarbete, det tar lite tid att slanta upp allt i tunna skivor. Någon mandolin finns inte i detta kök. Å andra sidan är man ju arbetslös och har all tid i världen.

Det här var ett annorlunda sätt göra gratäng (för mig) och jag anade att den inte skulle stå så länge i ugnen. Så ingen tid att förlora, så fort jag skjutsat in den var det bara att diska stekpannan och häva i lammkotletterna.

Ah, så ska det se ut! Det tillkom en rejäl klick smör sen också, som skedades upp och ner på kotletterna, allt enligt tips. Efter att osten smält på gratängen så var det klart för fotografering:

Detta, ärade publik, är en av de första köttbitar jag har stekt som smakat hyffsat. Jag menar, en och annan gratäng har man ju svängt ihop förut i sina dar, men kött är svårt som attan kan jag tycka.