Färgade shrimpcakes

Jag var just hemma hos en kompis som skröt om sin fina MacBook pro. Man var ju såklart tvungen att titta på tingesten även om jag kanske inte är världens mest datorintresserade människa. Själv hackar jag mig fram på en gammal vaio hemma. 512 Mb RAM, göttans så länge man inte öppnar en pdf-sida, för då hostas och spottas det i några minuter så att precis allt annat står still inklusive gtalk och spotify.

Nåja, jag ska inte racka ner på min gamla trotjänare. Jag fingrade alltså pliktskyldigast på macen och surfade lite, bl.a. till denna blogg. Och det var dagens överraskning, för shit, vilka färger. Och helt plötsligt inser jag att alla vackra bilder jag lägger upp ser ut som cirkusmotiv på omvärldens datorer. Förmodligen för att min gamla trotjänare börjar bli senil och har en skev verklighetsuppfattning om världens färger. Men jag tänker INTE foga mig efter omvärldens standard och bara för det kommer det ett nytt inlägg nu. Ett inlägg som förmodligen även det ser sjukt ut i färgerna för er men är fint för mig. (Hehe, djupt, den parallellen kan man dra till mycket i livet.) Fast bakgrunden på det första kortet är fondväggen i mitt nya kök, den ser lite småsjuk ut i verkligheten också.

Det var alltså shrimpcakes jag gjorde nu. "Kör räkorna i kvarn tillsammans med kexen och torsken." Mitt kök har ju knappt en stekpanna nu, någon kvarn går rakt inte att hitta. Lånade en stavmixer av mina föräldrar och gick lös på räkor, fisk och kex. Och den uppgiften var nog den stackars stavmixern lite övermäktig för en smygande lukt av bränt började komma mot slutet. Fiskfärs blev det i allafall.

Och sen stektes det med smör och citronerades. Och en alldeles nyinköpt sweetchili-sås!

Annorlunda. Jag har aldrig ätit crabcakes så referensen är väl skral, men det här blev ändå två ypperligt goda middagar.