Nypremiär

Jag ska inte tråka ut er med detaljer om min flytt, som för övrigt inte är klar än. 9 lådor plus möbler är kvar i klorna på flyttfirman, men materialist som jag är ska jag rädda dem! Förr eller senare. Under tiden tillbringar jag kvällarna med sånt som man gjorde innan internet (det är mer bredbandsbolagets fel än flyttfirmans) och tv fanns. Läsa, rita, prata i telefon, lyssna på hörböcker, lyssna på radion på mobilen (vilken fantastisk applikation, vem kan ha haft hand om den tro...).

Då alla mina vispar, skålar och inte minst mixern, plättlaggen och smörgåsjärnet är nedpackade så känns köket lite rumphugget för tillfället. Dock har jag en kastrull och en uppsättning bestick. Jag har dessutom med mig kameran (minus laddaren tyvärr) så jag tycker att alla beståndsdelar för ett winendinestalkerinlägg finns.

Skulle försöka mig på dessa fantastiska knäcktartletter. Det verkade så enkelt, bara puttra ihop och sen låta stelna upp och ner och vips hade man kalasgoda formar. Men det var inte så enkelt. De två första hamnade i en trasslig hög när jag skulle ta upp dem från plåten. Ungefär så som mina pannkakor brukar se ut när jag vänder dem. De andra två fick jag faktiskt upp på två tekoppar.

Men som ni ser blev det inte helt lyckat. Jag tror att tricket är att koka smeten precis exakt rätt tid, och sen låta dem vara i ugnen precis exakt rätt tid och sist men inte minst låta dem svalna på plåten precis exakt rätt tid innan man lyfter dem. Nånstans missade jag lite.

Här ser ni den vänstra från bilden ovan med lite lakritsglass och fikonsylt, då jag inte äter hjortron gärna.


Ja, som ni ser har dessa skapelser ingenting gemensamt med winendinens tjusiga dessert, det känns som att jag har misshandlat deras recept. Mina syskonbarn tuggade dock i sig resterna av de trasiga flanen en timme senare och det tog jag som ett tveksamt godkänt för dess smak.