Tunnelbane-filosofi

Igår på tunnelbanan satt ett par mitt emot mig. Tjejen pillade på en x10mini, som hon inte såg alltför hemma ut med. Sen gav hon den till killen när hon skulle ner i sin väska. När hon fick tillbaka den utbrast hon:
-Men jag menade inte att du skulle ringa nån!
Och hon tryckte febrilt för att avsluta samtalet innan det kopplade upp.
-Men det gjorde jag inte, sa han irriterat.
-Det är touch, du kan ju tänka på hur du håller…
-Och du kan ju sätta på knapplåset.
-Nä, för jag vet inte hur man gör, fräste hon.
Där satt jag och funderade på om jag skulle upplysa dem om knappen ovanpå. Men sen tänkte jag, nä, det är roligare så här.
Och sen tänkte jag ett steg till (plötsligt händer det) och insåg hur mycket intressantare det är med folk som söker och misslyckas och lyckas än folk som bara vet hur man gör. I alla sammanhang. Det är därför ni älskar denna bloggen, mina vänner, det är därför ni inte kan sluta läsa. Men idag blir det bara snygga grejer och ni kan öppna munnen i stor beundran istället för att le i mjugg.

Som kvällsmat skulle jag testa parmesan-korg med räk och mangoröra. Ni hör ju att det har alla förutsättningar för att bli fantastiskt. Dessutom har jag införskaffat en våg, vilket ytterligare höjer förväntningarna. En våg ska nog finnas i varje proffskocks kök och detta är ett gammalt hedersexemplar.

Min våg med sallad som väger 360 gram.

Så jag hade 200 gram räkor och 100 gram mango. Och sen chili och gräslök och ganska mycket lime. That's it.
Och så dessa parmesankorgar. Korgarna blev bättre än mandelkorgarna jag försökte mig på förut, men här har vi kanske ändå lite att lära. Ödmjuk som man är.

Korgarna bottnades med sallad och sen i med den färgglada röran.

Och det här var i sanning en 10-poängare. Gör denna, sätt er på balkongen, imponera på era grannar, kasta en räka till dem om de vill smaka, det blir succé!