Citroncupcakes

På min tid när jag jobbade med en av winendines grundare kan jag inte minnas att det serverade cupcakes och macarons i tid och otid. Nu verkar teamleader-Adam ha gått en hur-man-motiverar-sina-underhuggare-kurs (projektledarkurs tror jag de kallas) för man kan läsa hurrarop på nätet lite varstans över dessa fikor. Till exempel när de här citron-cupcakesen publicerades på winendine. Läs och begrunda, det här är motsatsen till näthat.

Men ack, eftersom jag inte jobbar kvar på detta himmelska ställe så får jag göra mina egna istället. Till min hjälp hade jag idag en fotograf. Han tröttnade dock och under svordomar över min kamera (som tydligen var mycket sämre än hans fantastiska d7000) så överlät han till sist plåtningen till mig. Har inte riktigt koll på vem som tagit bilderna som kom med i inlägget, tycker ni att det är en fin bild så är det nog jag, tycker ni inte det skyller jag på honom.

Man börjar med att vispa smör, socker och ägg poröst. Det är jobbigt. Speciellt med min ballong-visp för efter bara några tag fick man sluta och pilla ut allt ur ballongen (detta hände för övrigt även med frostingen sen). Sen har man ungefär i resten. Rackans goda muffins får man lova att säga, men vi stoppar inte där.



Winendine föreslog sprits M1 för frostingen. Jag hade inte M1 eller någon annan, men å andra sidan kunde nog jag känna mig blåst på den spritsningen i allmänhet då min frosting var av en annan karaktär än winendines och droppade ner på tallriken istället för att stanna i jämna vågor. Men det var också fint.



Fotografen tog en tillfällig paus i sin diet (även den ganska tillfällig) och stoppade förtjust i sig en. Den fick klart högre betyg än kameran kan man säga. Själv klämde jag tre. Jag instämmer i nätmobben, fantastiskt goda små kreationer!